French Cubist Painter, 1881-1955,was a French painter, sculptor, and filmmaker,Leger was born in the Argentan, Orne, Basse-Normandie, where his father raised cattle. Fernand Leger initially trained as an architect from 1897-1899 before moving in 1900 to Paris, where he supported himself as an architectural draftsman. After military service in Versailles in 1902-1903, he enrolled at the School of Decorative Arts; he also applied to the Ecole des Beaux-Arts but was rejected. He nevertheless attended the Beaux-Arts as a non-enrolled student, spending what he described as "three empty and useless years" studying with Gerome and others, while also studying at the Academie Julian. He began to work seriously as a painter only at the age of 25. At this point his work showed the influence of Impressionism, as seen in Le Jardin de ma mere (My Mother's Garden) of 1905, one of the few paintings from this period that he did not later destroy. A new emphasis on drawing and geometry appeared in Leger's work after he saw the Cezanne retrospective at the Salon d'Automne in 1907. In 1909 he moved to Montparnasse and met such leaders of the avant-garde as Archipenko, Lipchitz, Chagall, and Robert Delaunay. His major painting of this period is Nudes in the Forest (1909-10), in which Leger displayed a personal form of Cubism??his critics called it "Tubism" for its emphasis on cylindrical formsethat made no use of the collage technique pioneered by Braque and Picasso. In 1910 he joined with several other artists, including Delaunay, Jacques Villon, Henri Le Fauconnier, Albert Gleizes, Francis Picabia, and Marie Laurencin to form an offshoot of the Cubist movement, the Puteaux Group??also called the Section d'Or (The Golden Section). Leger was influenced during this time by Italian Futurism, and his paintings, from then until 1914, became increasingly abstract. Their vocabulary of tubular, conical, and cubed forms are laconically rendered in rough patches of primary colours plus green, black and white, as seen in the series of paintings with the title Contrasting Forms. Leger's experiences in World War I had a significant effect on his work. Mobilized in August 1914 for service in the French Army, he spent two years at the front in Argonne. He produced many sketches of artillery pieces, airplanes, and fellow soldiers while in the trenches, and painted Soldier with a Pipe (1916) while on furlough. In September 1916 he almost died after a mustard gas attack by the German troops at Verdun.  Related Paintings of Fernand Leger :. | The Level Crossing | Two women with flowers in hand | village in the forest | female toro | the mechanic |
Related Artists:
Leon Cogniet
French Academic Painter, 1794-1880,was a French painter. Cogniet was born in Paris. In 1812, he entered the Ecole des Beaux-Arts in Paris, where he studied under Pierre-Narcisse Guerin at the same time as Delacroix and Gericault. He was a resident at the Villa Medici, in Rome, from 1817 to 1822. A romantic painter, his main subjects were history and portraits, and in 1817 he won the Prix de Rome. He died in Paris in 1880.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Lemaire, Jean
1763-64, oil on canvas, The Hermitage, St. Petersburg